Holding on and letting go
Tappar taget och klamrar mig fast. Livrädd att falla, men är redan död. Så gott som iaf. Jag kan inte se ut genom den tjocka dimman som lagt sig för mina ögon, kan inte klättra upp och inte falla. Men faller, det gör jag. Varje dag, hela tiden. Händer. Ögon. Ord och närhet. Ensamhet, krav.
Jag kan säga att jag inte orkar och bara säga sanningen, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Tiden går, sekund för sekund, och jag finns uppenbarligen kvar fortfarande även om jag ofta undrar hur. Och varför.
Så fina ord. Hans ord. Hennes ord. Jag började nästan gråta med henne bredvid, och frustrationen och desperationen bubblade över. Ett par sekunder till och jag hade hamnat mitt i en ångestattack där i korridoren. Hon kände det, gick, och sa att vi måste prata vidare. Gick men lämnade kvar sin närhet som sällskap, så att jag inte skulle känna mig så ensam.
Jag kan säga att jag inte orkar och bara säga sanningen, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Tiden går, sekund för sekund, och jag finns uppenbarligen kvar fortfarande även om jag ofta undrar hur. Och varför.
Så fina ord. Hans ord. Hennes ord. Jag började nästan gråta med henne bredvid, och frustrationen och desperationen bubblade över. Ett par sekunder till och jag hade hamnat mitt i en ångestattack där i korridoren. Hon kände det, gick, och sa att vi måste prata vidare. Gick men lämnade kvar sin närhet som sällskap, så att jag inte skulle känna mig så ensam.
Ja, jag är flummig. Kroppen funkar inte och ingen ser. Jag funkar inte, men ingen ser det heller. Jag tappar taget mitt framför deras ögon, men de ser inte.
Ta mig bara härifrån. Jag vill inte dö, men jag orkar inte livet som det är. Jag måste bara få lov att andas, hitta mig själv och hitta mitt liv. Mitt liv såsom jag skapar det och som JAG vill ha det. Utan krav eller förväntningar utifrån. Bara jag. Egoistiskt och sant. I slutändan har man bara sig själv.
Ta mig bara härifrån. Jag vill inte dö, men jag orkar inte livet som det är. Jag måste bara få lov att andas, hitta mig själv och hitta mitt liv. Mitt liv såsom jag skapar det och som JAG vill ha det. Utan krav eller förväntningar utifrån. Bara jag. Egoistiskt och sant. I slutändan har man bara sig själv.
//M
Kommentarer
Trackback
