Ingen vilja, ingen ork

Matteprov imorgon, inlämning på fre. Tiden går och jag tar mig igenom dagarna, gör proven och skickar in mina inlämningar i tid. Men jag brister. Faller. Tappar. 
Ena stunden vill jag bara skrika och slå omkring mig, vill ha hjälp DIREKT och bryr mig inte om något annat för jag orkar inte. I nästa stund ler och skrattar jag, och förstår inte alls problemet i att leva som jag gör! Det gör mig galen. En del säger att jag blir svälthög ett tag, att det är kroppens försvar. Jag tycker ju då inte att jag är i svält, eller smal alls. Tjock säger jag. Farlig undervikt säger andra. Men, det låter så himla allvarligt att säga så, och allvarligt är väl det sista det är! 
Tänker inte diskutera det. 
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0