maddieswords

Ligger i sängen och försöker få tiden att gå. 9.55 = matteprov... Oh happpy day. Vet att det kommer gå åt skogen, så varför är jag så nervös? Ett dåligt prov är inte jordens undergång... Och ändå känns det så. 
Det är så mycket i mitt liv, och fastän jag VET (ja, och hör sen) att jag inte har NÅGONTING att oroa mig för, är jag konstant ångestladdad. Bryter ihop lite här och var när ingen ser och känner mig rätt dränerad på ork. Borde orka mer. Borde klara mer. 
Tänker inte förklara närmre. Vill inte att folk ska veta om saker som ändå aldrig blir av. Vill inte få alla att tro att det är värre än det är. Men att mitt liv är en lögn, det kan nog alla vara överens om.