Trött ända in i själen

Jag är så trött. Så vansinnigt trött, och jag vill inte mer. Vill inte vill inte vill inte. Sovit hela dagen men blir bara allt tröttare. Spegelbilden växer sig enorm, värre varje dag. 
Jag ler, låtsas, och alla tror det de ser. Jag är kanske sjuk. På riktigt. Eller??? Jag vet inte, tror inte och kan inte bestämma mig. Gör det skillnad då? Allt känns hopplöst jobbigt ändå.
Fick en puss av min ponny. Älskade honom och grät inuti. Mitt liv skulle ju inte bli såhär.
//M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0