maddieswords

Jag vet att det varit tyst här ett tag. Är nu i Varberg på Capio och stannar här denna vecka. Tungt. Portionerna är enorma, maten tar lång tid, jag är ASTRÖTT men kan inte sova, ångesten extremt stark och tårarna slut för längesedan. Magen svullen, lederna inflammerade, själen trasig. 

Orkar inte uppdatera så mycket, och eftersom jag lyckades glömma mitt mobila bredband blir det nog rätt tomt här denna vecka. Ber om ursäkt för det. 

Nu gäller det att bara hitta tillräckligt med motivation, eller uthållighet, för att klara av att bara stå ut. En minut i taget. Eller sekund. Eller nanosekund. Det är svårt att vilja, svårt att orka. Svårt att känna betydelsen av att göra det (FINNS DEN ENS?????). 

Ja. Nu räcker det väl med klag för ett tag.. Det närmar sig fikadags och ångesten kryper i mig. 

 

Ta hand om er. 

Love, M