Finns det någon som förstår, och som lyssnar på mig, någon som ser det jag ser?

Solen skiner ute, och vet ni? Det stör mig. HUR kan solen lysa när allt är så mörkt? Jag orkar inte. Ljuset bländar, skär i själen.
Jag försöker leva överleva. Ingenting är bra nu.
I spegeln växer jag för var timme som går. Allt jag gör blir och känns fel. Försökte spela piano för att distrahera, men fingrarna vägrade samarbeta, och rösten ska vi bara inte tala om. 
 
Inatt drömde jag att jag inte fick vara kvar. Att jag blev hemskickad. Strax efter tre vaknade jag ur den drömmen, dränkt i ångest och badandes i kallsvett. 
 
Varit på mässa på morgonen, och nu har lillkatten precis kommit hit och lagt sig tätt intill mig.  Underbara varelse, han känner på sig när jag inte bör vara ensam. 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Sigrid

<3

2012-10-10 @ 17:37:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0