Oh, how far you are from home
Jag överlevde även denna natt. Pratade länge i telefon med en underbar vän, och jag tror hon räddade mitt liv. Jag vet inte ens om jag är glad för det eller inte, det är mest ett konstaterande.
Somnade och sov ett fåtal timmar, gick upp, åt frukost, tog en promenad och ligger nu i sängen i ångest. Igen. Det är så hemskt svårt att orka.
Kommentarer
Trackback
