Please, stay

Ikväll gör livet ont. Det smärtar och drar i själen, går sönder mer och mer. Jag vill inte finnas. 
Jag känner mig återigen ensam och utlämnad. 
Tankarna skriker och jag backar. Bakåt. Fallet. Tillbaka ned i mörkret, jag är rädd för ljuset. Samtidigt orkar jag inte leva i mörker heller. Världen tar avstånd och allt känns avlägset och overkligt. Hjärtat knackar på insidan bröstet, vill komma ut, vill fly från kaoset därinne. Och fastän jag brinner så är jag så kall att musklerna fryser fast. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0