Skräck
Jag är vaken fast jag är dödstrött. På golvet vid dörren ligger resväskan. Öppen men packad, redo att stängas och rullas iväg.
Jag är rädd. Ångesten stark och skräcken paralyserande. Jag VILL inte.
Speglarna äter mig och jag gråter och skriker när jag är tyst. Jag skrattar när allt blir värre och väntar på det totala sammanbrottet. Kul. Jag orkar inte riktigt.
Runt mig finns människor som mår bra och jag bara önskar att någon förstod.
Kommentarer
Trackback
