Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig

Om 6h kommer de hem. Varför känns det som om det är för långt bort för att jag ska kunna hålla mig fast i det? Varför är ångesten så stark och orken så liten? 
 
Det är kväll igen. Livet gör vansinnigt ont. Jag tar lugnande efter lugnande, men lugnare blir jag inte. Världen snurrar när jag blundar och attackerar när jag tittar. Jag är inte som jag ska. Inget är som det ska. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0