Home sweet home

En natt på OBS på sjukhuset blev det. Gick med på att stanna en natt för att träffa läkare, men så snart som M gått och dörren slog igen, bröt jag ihop fullständigt. Skrek och grät, klaustrofobi (inlåst på avd), saknad, otrygghet och ångest. Ringde och skulle be henne vända, hämta mig, ta med mig hem, men hon var snabbare och bad mig stanna. Så jag gjorde det. För att hon bad mig.
Jag somnade men fick på morgonen höra att jag legat och skakat hela natten. Ångesten var skyhög även när jag sov.
Läkaren ville behålla mig på OBS och ev flytta mig till avd, men jag sa blankt nej. Jag klarade inte av att vara instängd och vara så otrygg igen.
Igår fick jag komma hem igen. Ångesten är stark och jag mår väldigt dåligt, men allt är bättre än sjukhuset. Nu väntar mässa i domkyrkan följt av stormiddag med vänner och bekanta till familjen. Ikväll blir det en mindre gudstjänst i en kyrka nära där vi bor. Så ja, jag håller mig sysselsatt. Ser på Grey's Anatomy, spelar Wordfeud, får tiden att gå och försöker trycka ner ångesten så gott det går.
Hoppas ni har det väl.
Er M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0