maddieswords

Idag har jag ätit. Ätit för att jag sårat dem som öppnat sina armar för mig, ätit för att de bett mig. Jag har ätit och gråtit, haft ångest hela dagen och nu är hjärtat slut. Det slår försiktigt, osäkert, gör ont liksom resten av min kropp. Magen protesterar i panik, vill inte ha, och musklerna värker av ångest. 

Jag pluggar fysik och ångesten förstör för jag förstod och nu förstår jag ingenting. Vaddå strålningsintensitet? SLUTA testa mig på saker som ingen förklarat!! Dumma jag. Dumma bok. Dumma liv.

Imorse grät jag när jag vaknade. Grät för att ljuset var så starkt att jag hatade det, det var ju mörkret jag längtade efter, ville ha. Jag ville och vill inte leva. VILL INTE.

Jag har sprit och tabletter. Rakblad och badkar. Bilar och motorväg. Det är bara att tuta och köra.

Vad är jag värd, vem skulle sakna mig, när allt jag gör i livet är att ta plats som inte är min och orsaka skada?  Just det. Inget och ingen. 

 

Ett långsamt farväl. 

 

Imorgon kan jag inte äta. Jag har ätit mig alldeles för fet idag.