maddieswords

Lyssnar på Taylor Swifts låt "Tied together with a smile", som hon skrev om en vän som tycktes vara perfekt, men bekände att hon var bulimiker. 

Alla bär på något. Vissa på mer, men alla på något. Och när jag ler betyder inte det att jag är ok, bara att jag döljer mina suicidtankar och äs-tankar, alla mina tårar och all min ångest för er. 

Det är så få som faktiskt SER. Världen är lättlurad. Kanske för att den ser med ögonen och inte med hjärtat (vilken film kommer det ifrån? Karate Kid. Ibland känner jag mig som en karate kid som desperat försöker slå ner mobbarna i mitt huvud, men oftast är det lättast att bara bli nerslagen.).

 

Det är så f*cking svårt att orka.