maddieswords

Många säger att de förstår mig men de kan sluta ljuga nu. Jag ser. Jag känner. 

Jag vet. 

 

När jag bad honom om en chans till, ett nytt försök till kärlek, fick jag nej. Kanske bad jag för att jag var desperat. Jag saknar kärleken. Inte honom. Bara kärleken. 

 

Så jag sjunger och gråter inuti, men ingenting syns på utsidan. Jag verkar lugn, nästan som om jag sover, medan ångesten sliter och infernot är totalt. Framåt kvällen bryter tårarna barriären och lämnar elden inuti, bara för att knäfalla inför omvärlden och be om räddning.