After Exam - igen

Fysikprovet avklarat. I en stor provsal som var full med nervösa människor. Jag fick inte panik, jag lyckades andas och koncentrera mig. Visst, jag fastnade på 2 lättare uppgifter, men jag är rätt säker på att jag löste alla de svåra. Faktiskt. Så oavsett så borde jag bli godkänd. 
Chattar med en snygg norrman, han verkar bra. Jag vet, det är ytligt och oseriöst, men so what? Man lever bara en gång. Blir det något bra så är det fantastiskt, blir det inte det så är det ingen fara. Han ger mig komplimanger (vilket jag mår bra av) och han är intellektuell och intressant att prata med (vilket jag också mår bra av). Jag tänker inte analysera det mer än så. 
Det finns saker jag oroar mig över. Lite viktigare saker som om jag håller fram till studenten, om jag klarat proven jag skrivit, för labbprovet på tisdag, om jag kommer få sommarjobbet jag sökt eller inte m.m. Sedan finns de där vanliga orosmomenten. De som handlar om att min mage är stor och hängig, mina lår för tjocka, kroppen fel i allmänhet, att jag är i vägen, att något hemskt säkert hänt de människor jag längtar efter att träffa, att jag kanske inte kan bo kvar hos Dem. m.m. Så finns förstås saknaden som ett klump i halsen och ångesten som blixtar i bröstet. 
Det är svårt att sluta fokusera på det negativa. Det är svårt att fokusera på det positiva, för allt positivt påminner om något orosmoment och så dras jag ned. Jag försöker vara neutral. Jag skrattar när jag känner för det, men jag gråter inte längre. Självklart kommer det komma ifatt, och jag är kanske inte helt tillfreds med att vara en zombie, men jag antar att det handlar om överlevnad. Jag tänker för mycket, så nu stänger jag av. Tittar på Grey's Anatomy och känner så väl igen mig i Meredith Grey. Hon som blev sårad, som vill klara sig själv, som tänker för mycket, som är ett enda kaos och stöter bort alla för att hålla näsan över vattenytan. Jag försöker verkligen. Faktiskt. Lite vilja, lite envishet och en himla massa stesolid så tror jag att jag tar mig igenom den här våren också, 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0