En hal morgon

Det är en hal morgon. En morgon när jag känner att jag förlorar fotfästet, faller. Jag vaknade mitt i en ångestattack, och ångesten strålar fortfarande från hela mig. Jag är nervös för att gå till skolan idag, för jag är tveksam till om jag klarar av att sitta på lektion. Jag är så trött att jag vill sova en vecka, men för stressad för att ens kunna blunda. Jag drömmer ätstörning och ångest varje natt nu, vaknar och drömmarna fortsätter. 
Det må vara bara 3 eller 3.5 v kvar, men ibland känns det som oändligt lång tid. Även om det skulle gå, hur blir det då sedan? Hur mycket bryter jag ihop, hur illa blir det den här gången? 
Nu måste (hatar det ordet, men det fyller mina dagar nu) jag gå upp och börja fixa för skolan. Hjälp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0