maddieswords

Jag saknar dig. Saknar dig så det gör riktigt ont. Jag spelar självständig, låtsas att jag är vuxen nu, men inuti skriker ett litet ledset barn. 

Jag pluggar för att skingra tankarna. Gräver ned mig djupt i fysik, biologi, kemi, IdHA och alla andra ämnen jag kan komma på. Pluggar för att slippa känna. 

Till slut tar ångesten, saknaden, ledsenheten, oron, nervositeten, stressen. irritationen och ensamheten överhanden och jag klarar inte fokusera. Känslorna och tankarna slår mig till marken och jag hinner inte ens ta emot mig. Smärtan pulserar i kroppen, dunkar i huvudet och vägrar försvinna. 

Ikväll har jag mycket att göra. Verkligen mycket. Men jag sitter här, med bloggen, och orkar knappt börja. Hur ska jag hinna? Hur ska jag orka? Hjälp, snälla. Hjälp. 

Jag bestämmer mig för att börja med biologin, så jag torkar tårarna, påminner mig själv om att jag inte har några alternativ, ställer in hjärnan på rätt ämne och tänker "bara 38 dagar kvar".