maddieswords

Ikväll är det svårt.

Efter en dag med plugg (som visserligen gått bra) är jag helt galet trött. Var i stallet och träffade en av mina närmaste vänner, och det blev både ytligt flumm och djupa ord. Svåra ord. Vissa saker gör ont att sätta ord på, ont att prata om. Jag låtsas så ofta att problemen inte finns, fast jag vet att det är de som driver mig i pluggandet och i att hålla ihop. Ikväll är ätstörningen och hela min destruktiva sida väldigt stark, men jag gör mitt bästa för att inte falla för trycket. Jag vill bara att allt ska vara bra. 

Jag vill bli älskad. Vill bli omtyckt för den jag är, och helst vill jag någon gång (om inte allt för länge) hitta en fin partner att dela mitt liv med. Jag vill kunna skratta, och jag vill kunna sova utan ångest på kvällarna och mardrömmar på nätterna. Det är så himla lång dit bara. Ikväll gör livet ont och impulserna är många och starka. Det blir en kväll i fosterställning, ska försöka ligga helt still och bara glömma allt. Glömma Då, Nu och Sen. Ibland är det faktiskt det enda som får mig att ta mig igenom kvällarna, sekund för sekund.