maddieswords

Igår kväll när jag surfade runt på YT föreslog sajten plötsligt en välbekant låt, och jag tror jag slutade andas en stund. All stress jag kände lättade för en kort stund, all ångest paralyserades och tankarna saktade in. Vilken låt? "Don't you worry child" med Swedish House Mafia. Jag förstod hinten. Det finns en plan, en tanke, och jag tror så innerligt på en Gud som älskar mig och lovar att hjälpa mig igenom allt det här. Ett av mina favoritbibelord kom till mig: "The Lord himself will fight for you. Just stay calm". Så jag lyssnade, slappnade av. Tankarna började fungera och jag tog mig framåt igen. Nästa låt: "Carry on". 

Jag har nu bara ett fåtal timmar kvar till mitt labbprov i biologi B, och visst är jag nervös, men jag är inte hysterisk. Jag är inte på gränsen till en panikattack. Jag gör preliminära beräkningar, och jag vågar lämna saker och tänka "ta det lugnt, det kommer att lösa sig". Jag vågar just nu släppa ångesten inför morgondagens fysikprov, för det pluggar jag ikväll och jag vet att jag på något vis kommer ta mig igenom även det. 

Jag älskar min fantastiska Gud. Älskar. Så oavsett hur det går idag på labben, och imorgon på provet, vet jag att det finns en plan som jag faktiskt vill ingå i och ta del av. Som jag vill leva efter. Folk tror att det är enkelt att vara kristen, att alla orosmoment försvinner, men det är verkligen inte så. Vissa värdsliga problem krymper visserligen, men det ÄR svårt att ta sig igenom alla prövningar, och det är svårt att krympa sig själv för att växa i tro. Fantastiskt svårt att förklara för någon som inte är troende, och kanske behöver man inte förstå. 

 

Idag väljer jag tillit istället för krampaktigt kontrollbehov. Jag väljer tacksamhet över ångest. Nervositeten är inte borta, men jag är inte ensam i det här.