maddieswords

Snart bär det av mot Götet igen. Känns som om jag bara är ute och flyger och far hela tiden. Det är jobbigt att åka härifrån när jag just börjat landa, börjat prata och börjat mjukna. Jag saknar dem redan. Visserligen är det bara ca 1.5v till jag åker hit igen, men nästa gång blir vistelsen ännu kortare. Efter det dröjer det antagligen sjukt länge, sommarlovet med jobb och annat kommer ju emellan... Försöker tänka att allt har en mening men det är faktiskt inte så lätt. 

Har mycket äs-ångest och är sjukt stressad inför morgondagens labb och onsdagens prov, känns inte som jag kan eller har koll på någonting. Det ska faktiskt bli skönt med 4h bussresa när jag inte kan göra någonting annat utan bara sitta still, se på film och halvsova. På onsdag kväll ska jag försöka slappna av lite, och det hjälper att tänka på att jag då kommer att vara klar med det som nu oroar mig. Det kommer att vara ÖVER, oavsett hur det känts eller gått. På ons kväll, då ska jag unna mig att ringa ett samtal jag redan längtar efter, se på Grey's Anatomy och VILA. 

Jag vet så väl att tiden kommer att gå fort. Senast var jag i götet i ca 5 veckor, nu blir det bara 1.5. Jag vet att tiden kommer flyta på eftersom jag kommer ha massor att göra, och jag ska dessutom hitta på roliga saker också. Ändå känns det som att jag försöker övertyga mig själv om att det kommer gå fort. 

Nu flummar jag bara. Separationen är alltid värst, resdagarna ÄR hemska och de kommer antagligen fortsätta vara det tills jag känner mig helt trygg på båda ställen, och tills jag lugnat ned mitt inre. Därför vet jag också (nästan helt säkert), att det inte kommer att kännas så hemskt att vakna imorgon.