maddieswords

Idag är brorsan hemma på studiedag. Jag har ätit som jag ska, trots att jag trott att jag skulle vara ensam hemma idag och därmed inte behöva äta så mycket. Jag mår skit, verkligen skit, och jag tänker mest "om jag ska bli smal, då måste jag börja jobba på allvar! Inte sitta inomhus när jag kan träna, inte äta när jag kan låta bli". Men det slår mig att mitt mål nog inte borde vara att gå ner i vikt. Jag behöver (enligt vågen) fortfarande gå upp för att inte ha en skadlig undervikt och slita på min kropp. Jag vill ju bli frisk.. eller? Åh, allt är så svårt. Tjockkänslorna är starka, liksom de depressiva och destruktiva tankarna. 

Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu. Eller, jag vill nog må bra, men problemet är att ätstörningen får mig att må bättre på kort sikt. När allt är hemskt är det svårt att tänka långsiktigt och vara duktig, modig och smart. Gah, jag vill bara fly.