maddieswords

Pluggade ett par h men hade svårt att fokusera. Fick lite gjort åtminstone. Är grymt stressad inför morgondagen och allt som måste hinnas med. 

Spegeln visade en supersize-me ikväll. Hatar den, hatar det, hatar mig. Det gör så ont att se. Ja, så förbannat ont. Det eldar dessutom på alla tjock-känslor och smal-planer. "jag måste svälta. Måste. Svälta." ringer i huvudet dygnet runt. Kroppen börjar bli psykosomatiskt sjuk, har problem med lite allt möjligt, ont överallt och dessutom underfeber trots att jag med största sannolikhet inte ens är underviktig längre. Jag pallar inte. Klarar inte detta. Smal. Jag måste få vara smal. Jag vet att jag är sjuk och besatt, men tankarna driver mig hårt och bestämt. Gah. Jag behöver hjälp. Vill jag ha det? Nej. Men jag vill ha någon som förstår, lyssnar och orkar. För jag orkar INTE. 

Tjock tjock tjock. Kan inte slappna av, känner dagens måltider lägga sig som fett i kroppen. Hur ska jag kunna sova??? Jag vet att det är en illusion... eller vet jag det? Jag vet ju att jag gått upp, hur vet jag att det inte är sanningen som stirrar tillbaka ur spegeln? 

Nej, nu måste jag försöka tänka på något annat. Sätta på en film, sova... Imorgon är en annan dag.