maddieswords

Det går inte att mätta mig, aldrig blir jag tillfreds. Jag vill alltid ha mer, vill alltid bli bekräftad igen. "Var det verkligen bra?", "Tycker du verkligen om mig?", "vill du verkligen ses?", "saknar du mig på riktigt?". Jag frågar inte för att vara jobbig utan för att jag faktiskt undrar. För att det är det enda som rör sig bakom mitt pannben hela tiden, för att det pumpas runt i blodet 24/7. 

Jag är egoistisk, jag vet det. Men jag är så rädd, så orolig och så ledsen att jag inte kan bryta tankemönstren.