maddieswords

Har haft en fin kväll med en fin vän. Skratt, prat och viktiga ord. Hon tar mig på allvar, bryr sig, hjälper, orkar. Jag kan skatta mig riktigt lycklig som har vänner som hon. 

Nu står ångesten upp i halsen och jag har svårt att andas. Haft lite problem med kroppen hela dagen idag och ångesten gör det inte direkt bättre. Trött är jag också. På djupet. 

Nu ska jag se film och försöka sova, men det är mycket tankar som snurrar ikväll. Många rädslor. Rädsla för livet med ätstörning, rädsla för livet utan den.. men främst: rädsla för att bli lämnad. Jag vill inte att det ska vara för sent, jag vill att allt ska gå att rädda. Jag vill inte att anorexin ska ha förstört ytterligare två relationer för mig, för den är inte värd det. Jag jobbar, försöker, men äs är stark och jag skäms rätt ofta för att jag försöker gå emot den. Den blir dessutom förbannad när jag äter och kontrar genom att visa en spegelbild som bara växer och växer och växer. 

Nej, sova var det ju. Tänka kan jag göra imorgon. Hoppas ni alla får en lugn natt. <3