maddieswords

Ibland gör livet ont. 

Jag känner mig övergiven, lämnad, ensam. Han gick. "Det går bra". NEJ DET GÖR DET INTE!!! SE mig, snälla, jag orkar inte. 

Hon svarar inte på mina meddelanden. Hårt skrivna. Vill ha klara besked om hur min framtid ser ut. Men egentligen är de desperata rop på hjälp. Jag vet att hon vet det. Men hon svarar inte. 

Ska jag behöva leva en månad i ovisshet? En månad utan att höra någonting från de människor jag inte orkar leva utan? För jag har öppnat. Jag tänker inte tjata. 

 

En av de första replikerna jag fick här i huset: "Du ser ju inte riktigt klok ut, du är så benig". Vad ***? För det första är det inte sant, det är inte värre nu än annars, och för det andra: säger man så till någon? 

 

Jag plågade mig igenom middagen, flydde till mitt rum. Gråten i halsen. Borde plugga men orkar inte. Står inte ut. Jag har så sjukt ont inuti att jag inte vet vad jag ska göra.