Två glas vin

Fest. 
2 glas vin senare befann jag mig i en annan värld. 
Jag har dansat, skrattat, dansat. Flirtat med killar, blivit flirtad med, blivit tagen på och dansad med. 
Jag smuttade på vinet för att jag var osäker, ville ha något att göra, för att det var gott, för att jag ville bli full, för att döva. 
Jag blev full. Berusad. Det dövade allt. Jag struntade i allt, hämningarna försvann. En blyg Madde lämnades åt skuggorna när en utåtriktad Madde tog hennes plats. Dansade själv, dansade med andra, dansade tätt intill killar hon aldrig tidigare mött. Rörde höfterna så att många ville dansa med just henne. Tog plats, ville vara i centrum, ville bli sedd. 
Nu ligger hon på golvet i ångest medan jag ligger i sängen. Jag, som är hon, som är jag. Jag som känner alkoholen spjälkas, brytas ned i kroppen. Jag som känner ångesten komma tillbaka. Jag som oroar mig över alla kalorier. Jag som hatar mig själv för allt. Jag som vill halsa ett glas vin till och försvinna in i dimman, men som istället lägger en varm vetekudde på bröstet, känner berusningen lägga sig, försöker somna för att imorgon orka upp och plugga. 
Jag vet, många ser festen som ett friskhetstecken. Men jag undrar om det inte var min destruktiva sida som drev mig dit. Som ville dricka, dansa, flirta, glömma. Som ville fly och försvinna en stund. Efter två glas glömde jag bort att vara avundsjuk på den vansinnigt smala festvärden som sprang runt, jag glömde bort att skämmas över min kropp, glömde bort att skämmas för att jag inte kan dansa.. Jag glömde allt. Jag klarade av att Bara Vara, utan tankar åt alla håll. Men jag klarade det bara tack vare alkoholen, och jag vet att det är fel.
Det märks kanske inte i texten, men hela världen snurrar fortfarande. Etanolen som ännu inte brutits ned påverkar mig. Men alla mina vanliga känslor kommer in i bilden och allt blir en mardröm. En vaken mardröm jag inte kan fly från, och jag förstår plötsligt dem som blir alkoholister. 
Jag  ska försöka sova nu. Sova ruset av mig. Förhoppningsvis kan jag vakna med energi imorgon, plugga, åstadkomma saker. I nuläget känns det rätt avlägset. 
 
Första fyllan. 
Helt lyckad. 
Men. Så vansinnigt fel,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0