maddieswords

Kom hem till Mölnlycke. Skickade in den sista uppgiften i Biologi B. Möblerade om mitt rum. 

Jag har ingen ork, men massa stress och ångest. Jag borde plugga men kan inte, det är för mycket annat som rör sig och känns. Jag vet att allt nu blir en lång väntan, en månads väntan, och det är egentligen mer än mitt psyke klarar av. 

Jag måste dyka nu. Dyka ned i studier för att dränka alla andra tankar. Men det är svårt, så galet, galet svårt. 

 

Jag skulle kunna hata dem för allt det här. 

Men det gör jag inte. 

Jag älskar dem så det gör ont. Saknaden sliter mig itu, och jag går sönder när jag tar ut sorgen i förväg. För jag känner, anar. Hur allt kommer bli. Jag fattar inte hur det ska gå.