maddieswords

17:e maj lider mot sitt slut, och jag hoppas innerligt att alla norrmän (och alla andra också förstås) haft en kanondag. 

Själv avnjuter jag lite gammal hederlig ångest med tankarna på högvarv. Skam, skuld. Förlåt att jag är en så dålig vän, dålig dotter, dålig allt. Jag vill verkligen vara alla till lags, istället funkar jag inte med eller för någon. Jag är ledsen för att jag inte lever upp till det jag borde, ledsen varje gång jag gör någon ledsen eller besviken. Jag står inte ut i mina tankar. Kanske ska se ett avsnitt Grey's och sedan försöka få lite sömn. Har inte särskilt höga förhoppningar på den här natten.