maddieswords

Jag är framme i Ljungsbro. Bara katten och jag är hemma. 

Jag är trött med huvudvärk, stress, ångest och jobbiga tankar. Jag försöker planera kvällen och morgondagen, men det är inte så lätt. 

Ikväll vill jag. Jag vill ha de där glasen av vin. Vill dricka så att ångesten, spänningarna och hämningarna släpper. Jag vill dansa till det blir morgon igen. Jag vill, åtminstone för en stund, få glömma allt. Låta musiken vara det enda som uppfyller mig, röra mig till den och skratta mot andra människor som i just den stunden känner samma frihet. 

Ibland blir jag rädd för att det lockar mig. Kanske borde jag prata med kuratorn. Ska träffa henne imorgon, så funderar över vad jag vill/behöver ta upp och prata om. Det är på tok för mycket för att rymmas i ett samtal. Jag är för trasig för att rymmas på 60 min. 

Mamma tyckte jag skulle vila ikväll, men jag hinner verkligen inte det. Jag måste börja räkna fysiken. Särskilt nu när jag är ensam hemma, då måste jag verkligen räkna. Inte bara för att jag måste, utan också för att jag är så nervös för att träffa Dem igen. Ska jag le och låtsas? Ska jag vara jag? Ska jag svara ärligt eller ljuga? Ska jag slå ifrån? 

Fysiken är trygg. Svår, men trygg. Den upphör inte att gälla, den byter inte lagar, den luras aldrig. Den är trygg när jag är otrygg. En tillflykt. Tyvärr en krävande sådan.