maddieswords

Klar med musikinspelningarna. Klar med reflektionen. Ett arbete kvar i musik. Ett. Surfar runt på nätet och försöker välja ämne. 

Rektorn ringde. Komplikationer. Inväntar besked från skolan i Linköping, gah, jag måste ha det NU. Det är bråttom, jag är stressad, allt känns fel. Vad kan jag göra? Kan jag göra något alls? Nej. Nej, jag kan inte påverka. Jag vill inte tjata, mailade imorse, kanske måste de se över fallet innan de bestämmer men kan de verkligen neka mig utbildning? Kan man det? 

Gråtklumpen växer. Ätstörningen är elak och depressionen växer. Ångesten är stor och stark, jag känner mig bara liten och svag. 

Gud. Lägg det i Guds händer. "Don't you worry child, see Heavens got a plan for you". Men så himmelens svårt. Kollar telefonen och mailen hela tiden. Jag vill att allt ska lösa sig till det bättre. Bli bra. Rätt. Åh, låt dem ringa/maila så jag får lite klarhet. 

Jag borde fokusera på arbetet. Ja, hitta fokus. Släppa fokus. Vara fokuserad på något annat. Men det känns surt om, efter allt jag gått igenom, det här blir något som förstör. 

 

Nu ska jag tvinga mig själv att välja område. Början på ett arbete är alltid svårast.