Tears are words that your heart fails to say

Det regnar ute idag. Jag har varit på skolan och pluggat + laborerat. Träffade den där personen jag pratade om, vilket var bra och välbehövt men fruktansvärt jobbigt. Eftermiddagen har varit full av tårar, ångest, nervositet och hopplöshet. Jag kan skatta mig lycklig som har underbara vänner som finns där och håller om en när det känns som om allt är över. Men ångesten och spänningarna fortsätter, vilket inte alls passar in i min pluggplan. Skulle pluggat intensivt hela eftermiddagen men orkar nu knappt sitta upp i sängen. Det blir så sällan som man tänkt sig att det nästan är korkat att planera. Kanske får jag tänka om, inse att jag inte kan plugga så mycket som jag tänkt och satsa på morgondagen. 
En del av det som bryter ner mig är också något som faktiskt stärker: folk är oroliga. Blir oroliga. Vill absolut inte att någon ska må dåligt för min skull, men för mig betyder det något mer: att de bryr sig och tar mig på allvar. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0