maddieswords

Ligger i sängen och glor på film. Delvis för att jag inte har ngt skolarbete kvar jag kan göra (ska göra en del-inspelning, men för det behöver jag ju kamera och ett tomt hus, har inget av det), men också för att jag är trött och har tråkigt. Har inte jättemycket ork. Dessutom massa värk. Får väl bli en promenad i det varma, fuktiga vädret... Låter sådär redan från början. 

Måste ta ett (för mig) jobbigt samtal idag vilket jag inte alls ser fram emot. Spelar ingen roll hur upprörd, irriterad, arg eller sviken jag känner mig, jag drar mig alltid för konflikter. 

Dagen känns oändligt lång och den har bara börjat. Kanske skulle man bara ta lite lugnande och sova bort dagen..?

 

Avslutat geografiarbetet. Inväntar respons och hoppas innerligt på att slippa komplettera. Jag är trött och mår dåligt, det är krig inuti och jag har så svårt för att hålla tråden. I inlägget. I Livet.

På tal om inlägg: var hos min kurator på morgonen. "Inläggning" sa hon. !! . Jag sa nej. Jag har varken lust, motivation eller tid. Så nu ligger jag här, utslagen och utbredd i sängen och har ont i livet. Chattar med en fin vän, ska snart se ett avsnitt Grey's anatomy tänkte jag. Älskar den serien. 

Trött på att alltid behöva distrahera mig. Ångesten och anorexin är vidriga, depressionen är en efterhängsen unge som rycker mig i kläderna hela tiden. Väntar på det där fällbenet som sänder mig i platt fall mot asfalten.

Stort grattis till våra fantastiska TreKronor som tog hem VM-guldet igår! Snyggt jobbat! Till och med jag som ALDRIG tittar på hockey följde matchen, vilket jag är väldigt glad för idag. Hade känts tråkigt att missa den segern! 

 

Det blev inte så fint väder idag trots allt. Det är varmt och fuktigt (för att inte säga klibbigt), men molnigt och lite grått. Trist. Inte för att det gör sådär jättemycket egentligen, sitter ju ändå inne och jobbar med geografiarbetet. Kul. Usch, jag tycker verkligen inte om geografi och jag är verkligen inte bra på det heller. En riktig plåga. Inte blir det heller bättre av att det är oroligt i huset och kaos inuti med massa äs, depression och ångest. Det här är sannerligen inte min dag. 

Fick dock ett mail med återkoppling på musikarbetena+inspelningarna jag skickade in IGÅR! Hah, vissa lärare jobbar snabbt! Mycket positiv respons, och han skrev att jag har en jättefin röst vilket värmer. Dock ville han ha en nyinspelning på ett av styckena där jag syns i bild (FY...) så att han kan vara säker på att det är jag som sjunger och spelar. Har (som vanligt) inte fuskat det minsta så det blir inga problem, förutom att jag avskyr att filma när jag sjunger. Ser seriöst onormal ut. Jaja, det är ju han som ber om det. 

 

Nej, nu ska jag ta mig samman och fortsätta analysera klimat. Snart är det över. Tur det.

Fortsätter att lyssna på The Great Escape - P!NK. Helt fast i den låten.

 

Kom fram till lkpg vid 15.30, rättade två arbeten innan jag somnade (!). Sov typ 2h, var så sjukligt trött. Är fortfarande grymt trött. Yr,allt är fel. Jag vet inte vad jag känner och tänker utanför den massiva ångest som lever i mig 24/7. Ensamheten dödar mig. 

Det är 29 grader ute. Klibbigt, kvavt. Som gjort för svaghet och svimningar. På TV ser jag hur sjukligt många människor springer GBG-varvet och jag både avundas och beundrar dem. Själv sprang jag runt med mamma på Allum ett par timmar. Jag behövde en kjol, shorts, strumpbyxor och en tunn skjorta inför sommaren. Lyckades hitta alltihop och dessutom till bra priser. Lyckad förmiddag. Lunchade på stan = lite grekisk sallad. Är galet trött och känner mig så stor och äcklig, provrum är faktiskt förödande för kroppsuppfattningen. Nu visar spegeln här hemma plötsligt en mycket större version av mig och jag undrar hur fort man kan viktöka egentligen. 

17:e maj lider mot sitt slut, och jag hoppas innerligt att alla norrmän (och alla andra också förstås) haft en kanondag. 

Själv avnjuter jag lite gammal hederlig ångest med tankarna på högvarv. Skam, skuld. Förlåt att jag är en så dålig vän, dålig dotter, dålig allt. Jag vill verkligen vara alla till lags, istället funkar jag inte med eller för någon. Jag är ledsen för att jag inte lever upp till det jag borde, ledsen varje gång jag gör någon ledsen eller besviken. Jag står inte ut i mina tankar. Kanske ska se ett avsnitt Grey's och sedan försöka få lite sömn. Har inte särskilt höga förhoppningar på den här natten. 

Jag har valt ämne och börjat sålla bland all fakta jag hittat. Det är sannerligen en konst att skriva ett bra syfte som är lagom brett och lagom smalt samtidigt som det är snyggt formulerat och bara en mening långt. Lyssnar på P!NK, tycker så himla mycket om hennes musik. Give me a reason, Try, Run, The Great Escape... alla. Typ alla. Känns bra att jag använder forskningsrön och lyssnar på musik för att reducera stress. Läste i någon av alla mina källor att det gjorts en studie på patienter på IVA. De "utsattes" för 30min musik, varefter man kunde uppmäta en lugnande effekt som motsvarar ca 10mg Valium. Efter att ha läst det kände jag att musik kanske var en bra idé, och jag måste säga att det känns som det hjälper. Inte riktigt valiumeffekt (än) kanske, men lite lugnare känner jag mig. Vad det beror på (distraktion eller själva musiken) vet jag inte och det spelar ju inte heller någon roll så länge det funkar. 

Klar med musikinspelningarna. Klar med reflektionen. Ett arbete kvar i musik. Ett. Surfar runt på nätet och försöker välja ämne. 

Rektorn ringde. Komplikationer. Inväntar besked från skolan i Linköping, gah, jag måste ha det NU. Det är bråttom, jag är stressad, allt känns fel. Vad kan jag göra? Kan jag göra något alls? Nej. Nej, jag kan inte påverka. Jag vill inte tjata, mailade imorse, kanske måste de se över fallet innan de bestämmer men kan de verkligen neka mig utbildning? Kan man det? 

Gråtklumpen växer. Ätstörningen är elak och depressionen växer. Ångesten är stor och stark, jag känner mig bara liten och svag. 

Gud. Lägg det i Guds händer. "Don't you worry child, see Heavens got a plan for you". Men så himmelens svårt. Kollar telefonen och mailen hela tiden. Jag vill att allt ska lösa sig till det bättre. Bli bra. Rätt. Åh, låt dem ringa/maila så jag får lite klarhet. 

Jag borde fokusera på arbetet. Ja, hitta fokus. Släppa fokus. Vara fokuserad på något annat. Men det känns surt om, efter allt jag gått igenom, det här blir något som förstör. 

 

Nu ska jag tvinga mig själv att välja område. Början på ett arbete är alltid svårast. 

 

 

 

 

 

Jag visste det. Visste att det skulle bli såhär. Samtidigt som jag slappnar av mer och mer mår jag sämre och sämre. Jag försöker desperat att hålla igång, sysselsätta mig. Jag gråter inte. Klumpen finns där, men jag gråter inte för jag vet att det skulle vara samma sak som att släppa taget och jag varken vågar eller hinner göra det. Inatt låg jag vaken och vred mig till typ 2, och vaknade vid 5. Kul. Bra sömn. 

Jobbar med musiken och försöker få ordning på inspelningarna men min röst hatar mig just nu och tycks ha sagt upp sig. Tur att man ska skriva reflektion, kanske kan rädda upp något iaf. 

 

Gick en promenad i solen med en vän på fm. Härligt men svårt. Jobbigt att behöva förklara, berätta, öppna. Annars gör det ont idag, särskilt ont att många sagt att "det blir nog inte så farligt när du släpper efter den här gången, om det händer ngt alls". Det gör ont att jag, trots att jag förstod att det var fel, så innerligt ville att de skulle ha rätt att jag intalade mig själv att det faktiskt var så. Nu sitter jag här och undrar varför i hela fridens namn jag gjorde sådär. Kanske en försvarsmekanism, kanske något slags hopp. Är det något jag lärt mig om hopp genom åren så är det att det gör fruktansvärt ont när det slås sönder. 

 

Nej, nu klarar jag inte sitta här och skriva mer. En liten stund i taget, och jag gör nästan vad som helst som får mig att hålla ihop ett par sekunder till. 

Åh, nu är fysik B äntligen KLAR!!!! Det känns fantastiskt, helt helt helt galet fantastiskt. Provet kändes bra, sämre ju mer jag tänker på det så låter bli. Så länge det inte är underkänt spelar (enligt läraren) resultatet ingen roll för mitt betyg :D 

Den galnaste lyckan har lagt sig. Den höll i sig en dryg halvtimme efter provet. Hah, hoppade runt och skrattade helt oprovocerat x) Nu börjar tröttheten komma ifatt, så ska bara fixa mitt rum lite innan jag bäddar ned mig och ser Grey's Anatomy. Med tröttheten kommer ju, som bekant, dåliga tankar och dåligt mående så försöker lite desperat att hålla kvar den där euforiska känslan. Går sådär. 

Även om det nog blir tufft nu (kanske inte idag, kanske inte ens imorgon, men jag räknar med att allt jag tryckt undan kommer ifatt) så är det faktiskt underbart att kunna tänka att jag är klar med fysik B. Jag. JAG klarade FyB. Helt tappad bakom flötet kan jag inte vara, vad tankarna än får för sig att tala om för mig. 

 

Idag avslutade jag EngB med buller och bång. 90min läsförståelse, 50 hörförståelse. Hopplöst svårt att veta hur det gick, men jag gjorde mitt allra bästa och svarade på allt. När jag kom hem gjorde jag ett par inspelningar för ESV-musik. Får återuppta det jobbet, har lite pyssel kvar för att få det riktigt snyggt. 

Blir fysikplugg en stund också inför morgondagens prov... usch, nervositet på hög nivå. Försöker att inte tänka för mycket på det, för jag tänker att det inte gynnar mig alls. 

"When you're on the edge of breaking down, and no one's there to save you"
Skit. Jag mår skit. Vill bara krypa ur mig själv, men måste plugga. Måste tvätta håret. Måste väcka rösten och sjunga. Allt är så fel. Allt destruktivt är så starkt. Jag vill skika, gråta, slå och sparka, och göra saker som är så himla mycket värre än det. Istället låser sig allt. Klumpen i halsen växer och jag funderar över strömriktningar på inducerad ström. Eng nationellt imorgon bitti. Hur ska det gå? På ons är det fysikprov, kan jag provet? Kommer jag ens skriva godkänt? 

Ikväll vill jag verkligen ha lugnande, vin och en tidsmaskin. Jag kan inte ta något av det. 

Åh. Allt är fel. 

En kväll och två dagar kvar. 

Gjorde ett par provinspelningar. Ledsen i ögat konstaterade jag att jag inte klarar göra "Welcome to my life", den passade inte min röst. Av de låtar jag hunnit igenom idag lutar det åt Agnes låt Right Here, Right Now, eller eventuellt Cascadas Everytime We Touch. Imorgon ska jag försöka hinna igenom lite andra låtar. 

 

Labben gick väl ok, inte direkt fantastiskt, men fick hjälp att förklara fenomenen och tycker att jag förstod. Ska gå igenom anteckningarna ikväll. Nu ska jag till affären och handla innan det blir en stund vid spisen då jag ska laga middag idag. 

Av anledningar jag inte vill ta upp är ätstörningen fruktansvärd mot mig just nu. Ångest inför studentklänningen. Problem idag: hatar min kropp mer (mig själv mer) än jag hatar ätstörningen. Hm.

Plötsligt ökade ångesten och jag började skaka både fysiskt och psykiskt. En kort stund undrade jag varför, vad som hände, eftersom den reaktionen brukar komma när någon slagit hål på min bubbla. Men så plötsligt kom jag på. Insåg VEM det var jag pratat med på morgonen, insåg att hon har en förmåga att se rakt igenom allt och förbi allt, rakt in i min själ. Ställa rätt frågor, ge rätt tystnad. Ibland kunde vi, när vi hade tätare kontakt, sitta tysta LÄNGE, men i en tystnad där allt blev sagt. När hon hade mig på lektioner räckte det med en bråkdels sekund av ögonkontakt för att jag skulle veta att hon visste allt. Hennes ögon är klara, tydliga, öppna. Jag läser henne så lätt. Jag ser känslorna, tankarna, och även om det sagts att jag är en mycket sensitiv person som lätt läser folk så är det få människor jag kan läsa SÅ bra. Vi ligger på samma våglängd. Konnektar lätt. Det är fantastiskt bra och fruktansvärt farligt. När helst vi ses brister min fasad och jag skakar av ansträngning när jag desperat försöker hålla ihop mig själv. 

Har ni någonsin känt så? Att någon ser er så väl att det liksom bränner (inte brinner utan bränner) inuti, när de får syn på allt det där man försöker gömma? Det är inte bara att bubblan brister, den exploderar av värmen. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara. Det handlar om närhet men inte kärlek, åtminstone inte SÅDAN kärlek som en del av er säkert tänker på. Inte alls. Det är något annat. Djup förståelse. Medlidande. Förståelse igen. 

 

Nu försöker jag nollställa systemet och fokusera på fysik och induktion. Det är alldeles strax dags att dra sig upp ur den varma sängen och ut i blåsten mot 2h fysiklabb i skolan. I skrivande stund känns det som om jag kommer bryta ihop bara jag kommer in i skolbyggnaden, men jag har några minuter på mig att borsta av mig alla känslor och växla upp igen. 

 

 

Det där med labbtider och provtider alltså... Nästintill omöjligt att komma ihåg! Visste ju att jag skulle ha labb idag, men vilken tid hade jag glömt och ansvarig lärare hade inte lagt in passet på schemat som utlovat. Kl. 07.56 var jag på skolan med tanken att vi kanske bestämt att jag skulle börja labba vid 8. När läraren sedan kom typ kvart över åtta och meddelade att labben ligger kl.11 kändes det surt. Jaja, har mig själv att skylla, och det är väl ingen katastrof, men jag är sjuukt trött och hade kunnat sova till typ nu. Satt kvar på skolan och pluggade en stund och hann repetera ett helt kapitel (det är mer än det låter), men sedan kändes det ovärt att stanna. Repar resten i eftermiddag för vill inte förvirra mig själv innan labb genom att blanda in massa andra formler, och visste inte riktigt vad annars jag skulle göra i skolan. Tankade moppen och drog hem. 

Positivt: en av de få människor som genom åren stått mig riktigt, riktigt nära och som jag inte pratat med på väldigt länge kom och satte sig vid bordet och växlade några ord. Inte mycket, inte jättedjupt, men tillräckligt för att jag skulle få känna att hon bryr sig. <3

Nu ska jag vila en liten (betoning på LITEN) stund innan det bär av mot skolan (IGEN) för labb. 

Jag tror jag har bestämt mig för vilken låt jag ska göra, trots att jag inte har provat sjunga den än. Bläddrade i mina notböcker och hittade Welcome to my life - Simple Plan. Genast började hjärnan spela upp en långsam pianoversion av den, och när jag mentalt provade rösten på den kändes det helt rätt. Imorgon efter min tunga fysiklabb ska jag göra ett försök. Plan B är annars Right Here, Right Now - Agnes eller First day of my Life - Melanie C. Kanske visar röstkvaliteten lite bättre, men tänker att jag skiter i att visa mitt tonregister, eller så lägger jag på en liten fnurr på låten (om jag väljer Simple Plan:s låt). 

Behöver nog plugga lite till egentligen men är jättetrött och mår väldigt dåligt, så har svårt att fokusera. Blir bara ledsen och arg och deppad när det inte funkar. Tänkte skriva att Stress är ett elakt spöke, men kom samtidigt på att jag har så många elaka spöken. 

 

Var på gudstjänst på fm. Inte min favoritpräst som tjänstgjorde, men hon var faktiskt också duktig. Det var en djup predikan idag om när vi känner total hopplöshet. Suicid, psykiska sjukdomar, att ligga på botten. Men också om att botten, det är Gud. Att han är början och slutet och när vi fallit så långt vi kan falla, även då ligger vi i hans famn. Att han alltid välkomnar, fångar, älskar oss. Det är svårt att återge en predikan för det blir aldrig samma sak, men hon sa många ord jag behövde höra. 

 

Mår sämre idag. Trött med massa oro och äs samt depression. Har inte lyckats börja plugga än men måste försöka ta tag i det nu. Nu är det (om man räknar med idag) 4 dagar intensivt plugg kvar, sedan lugnar det sig. 4 dagar. Så kort tid, men ändå en hel evighet. 

Jaja, bäst att sluta tänka och börja jobba. 

"Livet är en sjukdom med 100% dödlighet, men det är också en gåva. 
Varje tår påminner oss om den korta tid vi får leva, varje skratt om att den tid vi fått är en välsignelse. Kanske är vi inte alltid tacksamma, men ödmjuka blir vi allt eftersom vi tar oss fram genom livet. Allt vi upplever, allt vi inte upplever... allt är en resa."

Hjälp vad magen svullnade upp ikväll! Ser ju helt sjukt ut. Hoppas det lägger sig under natten. 

Ska försöka sova nu, men det är inte helt lätt med alla tankar som snurrar. Nåja, hoppas ni får sova gott iaf. <3